I'm coming home

2009-09-02 | 11:31:33 | Kategori: Lumpen | 0 kommentarer

Jag vart kickad, utsläng kalla et va ni vill. Granskningsnämnden beslutade i att jag ska göra ett avbrott i min värnplikt. Vilket är det samma som att jags ka åka hem och försöka få ordning på mina knän, mitt liv.
"Hej här är jag, jag har inget jobb och kan inte gå utan kryckor.
Är sjukskriven i 3 veckor, men jag måste ha ett jobb fort som tusan. Det är så många frågetecken just nu, som inte har något svar än på ett tag. Ni som känner mig vet att jag hatar att inte ha saker och ting planerat. Jag vill veta exakt vad jag ska göra nästa vecka, exakt när saker och ting händer. Jag är bara sådan. Just nu är det verkligen inte så. Jag vet inte ens vilken tid jag kommer få åka hem härifrån.

Det kändes skumt att se dom andra åka iväg i 20bilen för att ha skjutövning i 8 timmar och där stod jag i vanliga kläder och vinkade hej då.

Den här tiden har helt klart haft sina ljusa stunder, som tur är, är det dom man kommer ihåg starkast.

Mama, I'm coming home!


Smärta

2009-08-26 | 22:20:04 | Kategori: Lumpen | 1 kommentarer
Dom vill ha död på mig, på riktigt.
Vet snart inte vart jag ska ta vägen, det gör så ont.
Ingen fattar, hur det verkligen känns, när man pressar sig och pressar sig.
Att det hela tiden blir värre när man inte trodde det gick.
Hur man bara vill lägga sig ner på marken och ge upp.
Vad är det som får en att fortsätta kämpa, när all energi är borta?
Jag har ingen energi över till annat än att försöka, till att kämpa, jag orkar snart inte mer.
Snart går jag sönder ännu mer!

Det var inte såhär jag tänkt mig, jag skulle inte gå sönder!

När jag känner att det inte går mer, då tar jag fram bilden av dig,
och den hjälper mig, stärker mig. Får mig att ta dom sista stegen.
Utan dig skulle jag aldrig orka genom dagen.


 


Dagen av stress

2009-08-23 | 13:31:52 | Kategori: Lumpen | 0 kommentarer
Sista dagen innan permison trodde man kanske skulle bli lite lugn och fin, man gör det som ska men absolut inte stressigare än normalt. Till att börja med så var allt enormt smutsigt, kan inte förstå hur det kan bli så smutsigt när vi alla har vart ute i fält i 8 dagar, men det låg sandhögar i hela trappen, golven vågade man knappt kolla på för det var så smutsigt så min pluton som har korridor och badrum fick en hel del att göra. Vi städade som tokar på morgonen för att verkligen hinna klart. Jag vet inte hur det gick med omvisitationer osv. eftersom jag gick till läkaren då.  Men när jag kom tillbaka så var det rengörning av det som folk hade haft på sig när dom gick i bäcken. Jag hade ju inte gått i bäcken så det var ganska lugnt för mig. Sen var det tvättbyte, jisses vad skönt att få byta lakan, handdukar, kläder helt underbart!

Jag tar ju lite extra tid på mig att gå, ja inte att jag slappar när jag går utan att det helt enkelt bara tar längre tid när man hoippar på kryckor så jag fick gå i förväg. När jag lagm kommit fram ser jag hur alla kommer spingandes med sin tvättpåsar. Åhh nej tänker jag nu är det tajt om tid. Vi fick 3 min på oss att ta oss upp för trappen, ta ut allt i våra skåp som tillhör militären, det är en hel del vill jag lova. Så jag staplade fram där så gott jag kunde med alla saker. Jag förstod att det var fråga om någon inventering så det var ju bra om man hade en någon sorts koll på vart sakerna var. När själva inventeringen började 18 min innan det var lunch så märktes det ganska tydligt att inte alla hade koll på vart dom lagt sina saker. Självklart hann vi inter göra klart allt tills våran lunch började, men vad hade dom förväntat sig? Det är jävulskt många saker som ska kollas. Kortare lunch fick vi och när lunchen var slut skulle vi ha allt i skåpen enligt skåpsordning. Vi fullkomligt slängde i oss maten den dagen. Där fick vi det lite lugnt ett tag då vi hade genomgång på gymmet så att vi får börja använda det. Det var skönt att få sitta ner lite. 

Det sista som hände den dagen var att vi fick 30 min på oss att duscha och städa av lite inför helgen. Det var en sån känsla att sätta på sig normala kläder, känslan av att gå ut därifrån och åka hem! Jag smet på bussen till Norrköping och bara satt och längtade efter att få komma fram! 

Sista övningen för veckan

2009-08-22 | 07:45:25 | Kategori: Lumpen | 0 kommentarer
Det har hänt så fruktansvärt mycket som senaste dagarna så jag får nästan dela upp det i flera inlägg, annars är det ingen som kommer orka läsa.

Senast så låg jag på logementet och vilade upp mig inför läkartiden, jag fick komma till en ortoped på måndagen som inte sa mycket, han mumlade mest och jag fick lista ut resten själv, fattade åtminstonde att det var ledbandet att jag hade ont i och att det kommer ta tid. När man har ont någonstans vill man gärna veta mer än så, jag vill veta exakt vad det är, hur/när det går över, vad jag kan göra och om det kommer komma tillbaka. Jag fick inte svar på någon av dom frågorna då men fick en ny tid på torsdagen.

Sen var det bara att komma ut i skogen igen, dock utan så mycket packning och ingen stridsutrustning, 25 kg extra gör inte mitt knä bättre exakt. Fick även sova på logementet återstående nätter fram till tisdag, vilket var himmelsk! Vad är ett liggunderlag på 1,5 cm jämfört med en skummadrass på 10cm? Jag kommer sova som prinsessan på ärten hemma sen.

Sista dagen i fält var onsdagen, men inte kommer vi därifrån utan ett prov. Kl 19.30 så samlades plutonen och dom som inte kunde marchera fick åka iväg, därför har jag ingen anning om vad som sades till dom andra. Alla i hela kompaniet som var sjuka samlades vid ett hus där vi fick vänta i 1,5 h. (Jag har märkt att i lumpen så antingen stressar man sönder eller så kan man få vänta hur länge som helst, kan inte dom ordet lagom?) Kapten Andersson sa till oss att vi kommer få agera B-styrka till våra vänner som ska springa runt ute i skogen. Detta innebar att jag och två personer till fick tillbringa natten i en liten uppbyggd stad mitt ute i skogen som en pluton hade fått i uppgift att spionera på och ta reda på diverse svar till frågeställningar som dom fått. Naturligtvis skulle dom inte bli upptäckta. Vi skulle då försöka upptäcka dom och skriva ner hur vi märkte att dom var där, klockslag, nivå, väderstreck som sedan skulle lämnas in. Det var inte en rolig uppgift, det vart sjukt kallt på natten och man fick inte en blund i ögonen! Blev upphämtade halv sex och åkte in till logementet, där skulle vi vänta på våra plutoner och vi fick INTE sova!

Min pluton kom först tillbaka, och om jag tyckte att jag hade haft det jobbigt under natten så slutade jag klaga då. Dom var dygsura upp till midjan, trötta och allmänt slut i kroppen. Dom hade spionerat på ett hus under natten för att sedan gå dom 1,5 milen hem i skogen varav dom sista 2 km i en bäck. Fy fan säger jag bara, inget jag velat vara med om.

Den dagen var det grymt mycket att göra för allt vi användt under veckan skulle rengöras och när militären menar rent, då ska det verkligen glänsa! Framåt kvart i tio då vi snart skulle sova räknade vi ut att vi vart vakna i 39 timmar. Inget jag rekomenderar!

Sista dagen innan permis och resten av helgen kommer i ett senare inlägg.

Vila på luckan

2009-08-16 | 08:30:17 | Kategori: Lumpen | 0 kommentarer
Det här med att saker sällan går som man tänkt sig är väldigt sant. Till att börja med så kanske ni undrar vad jag gör inne på en dator nu. Jag ska säga att det undrar jag med. Fältvanevecka till på onsdag var ju tanken, men som tidigare sagt, saker går sällan som man tänkt sig.

Rätt och slätt kan man säga att mina knän är trasiga. Hoppat på kryckor sen i onsdags och ätit smärtstilande, knappt gjort något utan mest suttit still och kollat när dom andra sprungit runt och skjutit, satt upp tält, tagit ner tält, grävt skyttevärn. Det är inte vidare kul att känna sig så värdelös, det här är inte rätt ställe att inte kunna hjälpa till för gruppen behöver oftast all hjälp den kan få. När mina knän inte blivit bättre med 3 dagar vila och medicin utan istället blivit sämre så skickade plutonbefälet Fänrik Stolt in mig till logementet igår morse för att vila här tills min läkartid är på måndag.

Det är inte speciellt mycket roligare att vara själv inne på luckan heller, det finns ingen man kan prata med, tror jag pratade med max 2 pers på hela dagen igår, den ena var en annan som hoppade på kryckor och den andra var en kapten som undrade hur det var. Annars sitter man mest inne och försöker göra av med så mycket tid som möjligt. Helst av allt skulle jag vilja vara frisk i knäna så att jag med kan få vara med dom andra, men man får ju sällan som man vill heller.

Tänk er känslan att någon sticker in en kniv i knät på er när ni försöker gå, eller böja på det. Så känns det för mig. Men om inte livet var lite svårt ibland skulle vi inte uppskatta det, så jag tänker att det går över så att jag kan njuta lite igen. Har ingen lust att hoppa på kryckor första helgen hemma. Nej, det skulle förstöra allt.

Tanken som har slagit mig är att tänk om det är något allvarligt? Man har ju inte ont om inte något är fel där och jag har väldigt ont! Tänk om det inte går att fixa, tänk om jag inte får vara kvar? Dom tankarna är inte omöjliga, dom finns där som ett ständigt regnmoln över mig. Det är ett antal personer som redan har fått åka hem från kompaniet för att deras kroppar inte klarat av det. Det gör mig lite rädd....

Fältvanevecka

2009-08-10 | 21:10:13 | Kategori: Lumpen | 2 kommentarer
Då var det dags för en vecka i skogen. Sova i tält, inte duscha på en vecka, ha nästan samma kläder lika länge, frysa om  nätterna, skjuta, öva, marschera om dagarna. Jag ser inte riktigt fram emot det. Mina benhinnor är inflammerade och jag har överansträngt knäna. Toppen, men det är sådant man får stå ut med i lumpen, inget är lätt och svårare lär det bli. Kommer tillbaka onsdag nästa vecka, det som är bra då är att jag får åka hem på torsdagen. Så himla skönt, då har man vart 3 veckor på P4, det är väldigt länge! Jag ska sova ut den helgen, verkligen försöka, för här har man ständig sömnbrist. Somnade nästan på en genomgång i soldathemmet förut.

De andra i plutonen har sprungit milen idag, inte jag och 3 till som har diverse skador och inte ska springa. Tyckte så himla synd om dom, det kan inte ha vart kul. Kravet är att springa under en timme, det hade jag inte klarat! Jag har aldrig sprungit en mil förr ens en gång.

Längtar efter dig Älskling. Du ska veta det. Nu blir det 8 dagar utan kontakt alls nästan. Det kommer inte bli lätt. Men vi ska klara allt. Vi har alltid varanndra.

Ska sova snarast möjligt. Kommer bli en hård vecka framöver. Önska mig lycka till!

Lumpen

2009-08-08 | 22:02:41 | Kategori: Lumpen | 0 kommentarer
Nu har jag vart i lumpen sen i måndags, nu är det lördag, det borde bli 6 hela dagar nu.
Jag överlever, jag kan inte säga att det är mer än så. Man stressar konstant, har en enorm press på sig och ska komma överens med 16 andra personer på en gång. Det är inte lätt. Det är inget fel på männiksorna, det är trevligt och bra folk, men det är alltid svårt när man nästan bor på varann och man nästan tjatar hål i huvudet på varann när man ska stressa, skynda, se till att alla får med allt. Jag tror inte man kan förstå hur det är om man inte vart här och gjort det här.

Går för övrigt upp kvart över fem varje morgon, kommer göra det tills den 20/8, utan undantag, det ni sömntutor. Idag var första dagen som vi slutade innan halv elva och fick gå kl 21. Något får man för att det är lördag.

Jag har träningsvärk efter BRAK (Ben Rygg Armar Knän) som vi har varje morgon. Började veckan bra med ett nageltrång, väldigt lämpligt kom det, eller inte. Mina benhinnor har gett upp nu och idag fick jag tillåtelse att gå i jogingskor för att jag har ont så att jag knappt kan böja på fötterna. får se om det blir bättre snart. Det var väl ca 1,5 kg mindre att släpa på. På tal om kilo och släpa på så har vi haft på oss fullstridspackning idag med kroppsskydd, stridsväst, hjälm, stridspackning, AK5C + uniform och skor. Man väger ca 25-30 kg mer än normalt, trodde mina ben skulle vika sig i trappen.

Anledningen till detta var att vi skulle till skjutbanan för att skjuta för första gången med AK5:an. Det gick bra, vi siktade inte eller så utan bara kände på vapnet lite. Alla var djup imponerade och sparade sin första tomhylsa. Jag var mindre impad då jag inte finner ett direkt nöje i att lära mig döda människor, för hur illa det än låter så är det det vi gör här.

Nog om lumpen, det är tillräkligt tjatigt ändå. Jag ska försöka sova 7 timmar inatt men jag tvivlar, sömnbrist är något man lider ständigt av här. Faan vad svårt det var att hålla sig borta från lumpen, det är ju det ända jag har att rapportera om. Mitt liv består inte av så mycket mer just nu vilket är ganska sorgligt.

Nog om detta, ska i sängen nu och kolla över mina saker.

Sov gott!

Sista timmen

2009-08-03 | 11:26:35 | Kategori: Lumpen | 1 kommentarer
Just nu tillbringar jag min sista timme i frihet, dock innanför grindarna. Har fått min säng, på den låg en massa saker, har inte riktigt orkat kolla vad det är. Massa böcker, skoputs, karta, ja ni fattar grejen.
Jag vet inte vad den känslan är som jag har i magen, om jag är nervös, spänd, rädsla eller en blandning av det mesta tror jag.

18 dagar, låter inte det skrämande för er med? Så många dagar är det tills jag får åka hem och träffa Elias en natt. Antar att det är döda tings inneboende ondska, men det kunde lika gärna ha vart så att vi inte träffats alls och kanske fått vänta en eller två veckor till, tack för den natten!

Det var så himla sorgligt att säga hej då imorse, ohh boy thoose eyes! I gonna miss you endlesly <3

Får se hur mycket tid jag har att skriva här, Martina verkar ju ha en del tid uppe i Enköping hoppas på samma. Har lovat Elias om minst ett mail om dagen, hoppas jag kan hålla det, för mig är det värt det att gå upp 10 min tidigare bara för att få iväg ett mail.

No one said it would be easy, but we'll see how hard it's gonna get....