Inskolning på förskolan

2017-01-31 | 09:59:00 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Oj vad fort det gick i svängarna här hemma! Omkring den 9-10 Januari ringde det i Elmers telefon om ett jobberbjudande på Snidex. Men det går ju inte var vår första tanke, Elmer skulle vara hemma tills jag gick hem i slutet av Mars så hur skulle det lösas? Men strax därefter så kom jag på att vi hade fortfarande våran förskoleplats till Freya, vi hade aldrig tackat nej utan bara skjutit upp startdatumet (allt krångel till det är en annan historia). Så det var bara att lite snabbt ringa kommunen, säga att vi vill ha en plats i Burträsk, lite trixande till med en del telefonsamtal. Elmer besökte Snidex och det vart bestämt samma vecka. Freya börjar inskolning 23 Januari och Elmer börjar jobba 6 Februari. Vilket pussel! Det var som att det var meningen. Min egosim hade gärna haft Freya hemma tills jag börjar jobba men det kändes fruktansvärt dumt för Elmer att tacka nej till ett så bra erbjudande och att jag vet att det verkligen är dags för honom att börja jobba, i det långa loppet kommer vi må bättre av det som familj. Och det är faktiskt bara 2månader tills jag går hemma med graviditetspenning och får umgås med Freya så mycket jag vill, även om tanken är att ha henne på förskolan 1-2 dagar i veckan när hon ändå är van vid det. Till slutet av sommaren blir det att ansöka om en omplacering då det inte är rimligt för mig att åka till Burträsk med henne för 15h/vecka. Då får hon hellre vara hemma med mig och Pyret.
 
Trollet som lärt sig klättra upp i soffan...
 
Diggar pappas musik.
 
På tal om att det känns som om det var menat så fick jag galen deja vu när jag var med Freya på förskolan första gången hon skulle äta där. Det serverades korv och potatis och jag skulle också få äta. Precis när jag går mot deras spis för att ta lite ketchup och senap så slår det till som en blixt. Just det här ögonblicket var så bekant. Kaklet bakom spisen, ketchupen och bostongurkan som stod där och jag med en tallrik i handen. Rätt så säker på att jag drömt detta i höstas. Känslan gör mig både olustig och lite glad. Ibland när man drömmer visa saker som känns så verkliga så är det som om det kan vara en del av en verklighet, nått som kanske kan komma att hända om rätt händelser sker fram till det ögonblicket.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0