HöstMaran 2015

2015-09-16 | 21:02:14 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Ja det var det väl ingen som trodde, allra minst jag själv att vi skulle åka till Ö-vik för en sista danskväll som enbart två (på utsidan åtminstonde). Hade aldrig vågat hoppats på att jag inte skulle ha foglossning, vara gigantiskt eller något annat som gör att man inte kan dansa. Men på onsdagen tänkte jag det att om jag kan klippa gräsmattan på baksidan så kan jag dansa i helgen och gräsklippningen gick bra. Så Elmer fick välja dag vi skulle åka ner på och det vart lördag. Först begav sig ett dop för Ärtans lilla kusin som föddes i sommras, så vi laddade upp med smörgåstårta och fika innan resan nedåt började.
 
Doppresent
 
De man kände där var minst sagt förvånade över att se oss för som sagt ingen trodde att jag skulle dansa 2,5 vecka innan BF. Men det vart både bugg och fox och magen var inte så galet mycket i vägen. Vi stannade dock inte hela natten utan åkte hem vid 01 för att mötas av dimma hela vägen hem till Mjödvattnet, så det vart en långsam resa hem men oj så värt det var! Att få komma ut en sista gång och dansa, efter de 2 första låtarna kände jag att det var värt resan, nu är jag redo! Glad, lycklig och inte riktigt lika rastlös som innan.
 
De flesta tycker väl att vi var galna men vi resonerade såhär:
  • Mår man bra och orkar ska man inte behöva sitta hemma i soffan och räkna ner dagarna.
  • Det finns ett sjukhus med förlossning i Ö-vik också.
Vi hade givetvis med oss bilstolen, BB-väska osv. just ifall att det skulle sätta igång dock var risken/chansen minimal och hur illa kunde det vara? Knappast värre än att det startar när man är hemma. Men nu tog vi oss fram och tillbaka utan några komplikationer, bara glada att vi faktiskt åkte.
 
Dans i v.38
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0